Afrokubanska sällskapsdanser

 

RUMBA

 

Rumban har sitt ursprung i de afrikanska rytmerna och finns dokumenterad sedan mitten av 1800-talet.

Medan de välbärgade i samhället anpassade sig åt de utländska influenserna använde folket, som inte hade de ekonomiska möjligheterna, sig av de resurser som fanns. På det sättet skapades en komplex rytm med hjälp av skedar, lådor och trummor. Till skillnad från den religiösa musiken har Rumban även ett inflytande från kolonialtiden och kontakten med den spanska kulturen märks dels i språket och i vissa melodistycken och rim. Den förföriska dansen är också ett drag från den spanska kulturen och  Flamencon.

 

De 3 främsta stilarna i Rumban är: Yambú, Guaguancó och Columbia.

Huvudinstrumenten i dagens rumba är de tre congatrummorna: Quinto, Salidor/tumbador och 3 Golpes/Tres dos.

Andra viktiga instrument är: Clave, Catá/Guagua, Guiro/Chequeré & Cajon (trälåda). Idag är det dessutom vanligt att man också använder Batá.

 

Yambú

Yambú är den äldsta varianten av rumban och rytmen är den långsammaste av de tre stilarna. Sången karakteriseras av att den börjar med en nynnande kör som kallas ”Diana”. Yambú dansas i par och dansen berättar om kvinnan som flörtar med mannen. Det är kvinnan som står i centrum och mannen får inte lika stort utrymme som i Guaguancó. Yambú kallas för ”de gamlas rumba”, då denna långsamma rumba är populär bland de äldre.

 

Guaguancó

Guaguancó är en nyare och snabbare variant. Texterna är berättande och har stort utrymme för improvisation. De utrycker politik, sociala protester, nationalsim, kärlek, död, vänskap, frustrationer, satir mm.

Dansen är sensuell och har mjuka höft- och skulderrörelser. Den berättar om mannen som jagar kvinnan och om kvinnan som på ett förföriskt sätt avvisar mannen. ”Vacunao” är karakteristisk för Guaguancó, det är när mannen attackerar kvinnan med armen, benet eller underlivet. Denna attack görs i ett symboliskt försök att sexuellt röra vid kvinnans sköte och kvinnan viker undan eller skyddar sig med sin kjol. Ordet ”vacunao” kommer från den spanska termen för vaccination. Dansen har en erotisk underton och i denna lek får paret utrymme för att visa sina dansfärdigheter.

 

Columbia

Denna dans är också en nyare variant av rumban. Columbia är i främst en dans för män men det har på senare år även förekommit några kvinnor som blivit berömda för sina tolkningar.

Columbian kommer från gatan, den lär ha skapats på fester där dansare samlades för att ha roligt. Texterna är enklare, fraserna kortare och mindre bearbetade samt med större förekomst av afrikanska ord. Karakteristiskt för sången är ”el llorao” som är när sångaren mitt i en mening avbryter med klagande ord. När det blivit dags för dansen ber någon av deltagarna från festen om lov att dansa genom en gest. När dansaren skapat sig utrymme i folkmassan och hälsat på trummorna börjar han sin dansuppvisning. Lite senare kommer en annan dansare att ta hans plats och försöka överträffa hans steg. Dansen går ut på att visa upp sina färdigheter och för att imponera används ofta akrobatiska och farliga rörelser. Här får mannen uttrycka mod, styrka, smidighet och även spela på sitt sinne för humor.

 

CHANCLETA

                 

Denna dans uppstod under 1900-talet och kommer från de afrikanska slavarna. Chancleta är popular främst på östra Kuba. Det blev populärt att steppa med "Chancletas" (trätofflor) på gatorna och dansen var ett sätt att få utbrott för sin ilska och aggression.

Kvinnorna bär kjol och männen dansar i s.k. ”bermudas” (avklippta byxor). Dansarna bär trätofflor och skapar rytmen genom att slå med träsulorna mot golvet. Man kombinerar också rytmen som uppstår med fötterna och med att slå och klappa med andra delar av kroppen.

Chancleta är en kreativ och explosiv dans, den kan ses som en slags skicklighetstävling där man visar upp sina yttersta kunskaper. Koncentrationen ligger i de rytmer du kan skapa med ben och fötter. Chancleta dansas ofta i två lag som tävlar mot varandra och detta representerar riktiga konfrontationer. Dansen kan också utspelas mellan en dansare och ”el tambor” trumman. Dansarna formar olika rytmmönster och tar fram nya steg och kombinationer med trätofflorna som slås mot golvet. Dansarna ska tillsammans röra sig synkroniserat och på så sätt skapa en förenad rytm med sina trätofflor. Den mångfacetterade rytmen (poliritmo) som uppstår skapar en “contrapunteo” eller dialog mellan dansarna eller mellan dansare och trumma.

 

Obbara Iré